Märkning av kollin

När farligt gods transporteras i kollin måste kollina vara korrekt märkta och etiketterade. Märkningen gör det möjligt att identifiera godset och snabbt förstå vilka faror det innebär.

Vilken märkning som krävs beror bland annat på godsets UN-nummer, klassificering, typ av förpackning och vilka särskilda bestämmelser som gäller för den aktuella transporten.

Grundprincip

Ett kolli med farligt gods ska kunna identifieras utan att förpackningen behöver öppnas. Därför används bland annat UN-nummer, faroetiketter och andra föreskrivna märkningar.

Vad är ett kolli?

Ett kolli är den färdiga produkten av en förpackningsoperation och består av förpackningen tillsammans med dess innehåll, färdig för transport.

Exempel på förpackningar som kan ingå i ett kolli är:

lådor
fat
dunkar
säckar
gasflaskor och andra tryckkärl
IBC-behållare
storförpackningar

UN-numret på kollit

Kollin med farligt gods ska, när ADR kräver det, märkas med det UN-nummer som motsvarar innehållet.

UN-numret består av bokstäverna UN följt av fyra siffror.

Exempel – bensin

Bensin har UN-numret UN 1203. När bestämmelserna kräver UN-märkning ska kollit därför märkas med UN 1203.

UN-numret identifierar godset

UN-numret ska inte blandas ihop med klassnumret. Exempelvis är UN 1203 ett UN-nummer medan klass 3 anger att huvudfaran är brandfarlig vätska.

Faroetiketter på kollin

Förutom UN-numret ska kollit förses med de faroetiketter som krävs för det aktuella godset.

Faroetiketten visar vilken typ av fara innehållet innebär. Ett kolli kan behöva mer än en faroetikett om ämnet har både huvudfara och tilläggsfara.

Huvudfara

Den primära faran visas genom den etikett som motsvarar godsets huvudklassificering.

Tilläggsfara

Om godset har ytterligare farliga egenskaper kan en eller flera extra faroetiketter krävas.

Hur ska faroetiketterna placeras?

Faroetiketter ska vara tydligt synliga och placeras enligt ADR:s regler. De ska inte döljas av annan märkning, emballage eller utrustning.

När flera faroetiketter krävs ska de placeras så att samtliga faror tydligt kan identifieras.

Märkningen måste vara synlig

En korrekt etikett hjälper inte om den är dold eller oläslig. Föreskriven märkning och etikettering ska vara tydlig under transporten.

Storleken på faroetiketter

En vanlig faroetikett på ett kolli ska normalt ha formen av en kvadrat ställd på spets, alltså som en romb.

Standardstorleken är normalt minst 100 × 100 mm. ADR innehåller dock särskilda regler för situationer där kollits storlek eller form gör att standardstorleken inte kan användas.

100 × 100 mm

Kom ihåg att faroetiketter på vanliga kollin normalt har minimimåttet 100 × 100 mm.

Riktningspilar

Vissa kollin med vätskor måste märkas med riktningspilar. Pilarna visar vilket håll kollit ska förvaras och hanteras.

Riktningspilarna placeras normalt på två motsatta vertikala sidor av kollit och ska peka uppåt i rätt riktning.

Varför används riktningspilar?

Om en förpackning med vätska läggs på fel sida kan risken för läckage öka. Riktningspilarna hjälper därför till att visa hur kollit ska orienteras.

Pilarna är inte dekoration

När riktningspilar krävs ska kollit hanteras och placeras enligt pilarnas riktning.

Miljöfarliga ämnen

När ett ämne uppfyller kriterierna för miljöfarlighet kan kollit behöva förses med märkningen för miljöfarliga ämnen.

Märket visar ett dött träd och en död fisk. Det används som kompletterande märkning och är inte en egen ADR-klass.

Miljöfarligt är inte samma sak som klass 9

Ett ämne kan tillhöra exempelvis klass 3 och samtidigt uppfylla kriterierna för miljöfarlighet. Miljöfarlighetsmärket kan då användas tillsammans med övrig föreskriven märkning.

Litiumbatterier

Litiumbatterier omfattas av särskilda ADR-bestämmelser. Beroende på typ, storlek, konstruktion och hur de transporteras kan olika märkningar och etiketter krävas.

För vissa transporter används en särskild märkning för litiumbatterier, medan andra transporter kan kräva faroetikett för klass 9.

Kontrollera vilken regel som gäller

Alla litiumbatterier märks inte på exakt samma sätt. Vilka krav som gäller beror på batteriet och transportförutsättningarna.

Overpack – samemballage

Flera kollin kan samlas i en större hanteringsenhet för att underlätta transport och hantering. I ADR används begreppet overpack.

Det kan exempelvis vara:

flera kollin som plastats tillsammans på en pall
kollin som placerats i en skyddande ytterförpackning

Om märkningen och faroetiketterna på de enskilda kollina inte längre är synliga genom overpacken måste relevanta märkningar och etiketter återges på utsidan enligt ADR:s regler.

Dold märkning måste återges

Om originalkollinas föreskrivna UN-nummer och faroetiketter inte är synliga måste motsvarande märkning och etikettering normalt återges på overpacken.

Märkning av overpack

När det krävs ska en overpack dessutom märkas med ordet OVERPACK.

Märkningen ska vara tydlig och läsbar. För internationell transport måste kraven på språk enligt ADR följas.

Exempel – plastad pall

Flera kollin med farligt gods placeras på en pall och täcks med ogenomskinlig plast.

Om plasten gör att kollinas föreskrivna märkningar och etiketter inte längre kan ses måste de märkningar som krävs återges på utsidan av overpacken.

Overpack och riktningspilar

Om kollin som kräver riktningspilar placeras i en overpack kan även riktningspilar behöva återges på overpacken enligt ADR:s bestämmelser.

Syftet är att den korrekta orienteringen ska kunna identifieras även efter att kollina har samlats i den större enheten.

UN-märkning på förpackningen

Det är viktigt att skilja mellan UN-numret för innehållet och UN-märkningen som visar att en förpackning är typgodkänd.

Märkning	Vad visar den?
UN 1203	Identifierar bensin som farligt gods.
UN-förpackningsmärkning	Visar information om en typgodkänd förpackning och dess egenskaper.

Vanlig provfälla

Ett UN-nummer identifierar godset. En UN-märkning på en godkänd förpackning beskriver däremot själva förpackningens godkännande. Det är två olika saker.

Begränsad mängd – LQ

Farligt gods som transporteras enligt reglerna för begränsad mängd (LQ) använder en särskild märkning.

När samtliga villkor för LQ är uppfyllda används LQ-märkningen enligt de särskilda bestämmelserna i stället för vissa av de märkningar som annars hade krävts.

LQ har egen märkning

Begränsad mängd är ett eget system med särskilda krav på bland annat mängder, förpackningar och märkning.

Reducerad mängd

Även reducerade mängder har särskilda regler för märkning. Detta system gäller mycket små mängder farligt gods och ska inte blandas ihop med begränsad mängd.

Skadad eller oläslig märkning

Märkningar och etiketter måste vara tydliga och läsbara under transporten. Om en etikett har skadats eller blivit så smutsig att faran inte längre kan identifieras måste detta åtgärdas innan transporten fortsätter när märkningen krävs.

Kontrollera före transport

Kör inte iväg utan att kontrollera att de märkningar och etiketter som krävs är tydliga, korrekta och synliga.

Vad bör föraren kontrollera?

Föraren är en viktig del av säkerhetskedjan. Innan transporten påbörjas bör de uppgifter som föraren ansvarar för att kontrollera gås igenom.

Praktisk kontroll

Är kollina tydligt märkta?
Finns föreskrivna UN-nummer?
Finns rätt faroetiketter?
Är märkningen synlig och läsbar?
Finns riktningspilar där sådana krävs?
Finns miljöfarlighetsmärkning där den krävs?
Är eventuell overpack korrekt märkt?
Finns tecken på skador eller läckage?

Vanliga märkningar – översikt

Märkning	Syfte
UN-nummer	Identifierar det farliga godset.
Faroetikett	Visar vilken fara godset innebär.
Riktningspilar	Visar hur vissa kollin ska orienteras.
Miljöfarlighetsmärke	Visar att godset uppfyller kriterier för miljöfarlighet.
LQ-märkning	Identifierar gods som transporteras enligt reglerna för begränsad mängd.
OVERPACK	Identifierar en overpack när märkningen krävs.

Bra sätt att tänka på provet

UN-numret berättar vilket gods det är.
Faroetiketten berättar vilken fara det innebär.
Övriga märkningar ger kompletterande information om hur godset ska hanteras eller enligt vilka regler det transporteras.

Kom ihåg inför ADR-provet

Kollin med farligt gods ska vara korrekt märkta och etiketterade.
UN-numret består av bokstäverna UN följt av fyra siffror.
UN-numret identifierar godset medan faroetiketten visar typen av fara.
Ett kolli kan behöva flera faroetiketter.
Vanliga faroetiketter på kollin är normalt minst 100 × 100 mm.
Riktningspilar används för vissa kollin och placeras normalt på två motsatta sidor.
Miljöfarlighetsmärket är en kompletterande märkning, inte en egen ADR-klass.
Om märkningen på kollina döljs av en overpack måste föreskriven märkning normalt återges på utsidan.
UN-numret för godset och UN-märkningen för en godkänd förpackning är inte samma sak.
LQ och reducerad mängd har särskilda märkningsregler.